Rädsla

Jag är faktiskt lite rädd för mörker, men bara när vi är uppe i vår stuga. Där har vi ett stort hus och sedan ett litet ca 30 meter bort som vi kallar för "lillstugan". En gång, när vi hade några vänner på besök, då fick vi alla inte plats att sova i den stora stugan. Då fick jag sova nere i lillstugan alldeles ensam. Jag hade då sagt "Det är helt okej, jag blir inte rädd". Men när jag väl låg där, helt ensam där nere i mörkret och hör alla dessa ljud, grenar rispar mot väggarna, regnet smattrar på taket. Då hör jag helt plötsligt hur det knackar utanför dörren, jag lyssnar helspänt efter flera ljud och då, helt plötsligt står någon skrattande galning där ute i regnet och bankar på lillstugans fönster. Jag flyger upp ur sängen och rusar rätt ut i regnet medan jag hör den skrattande galningen skrika efter mig. Jag sprang och sprang men galningens steg kom bara närmare och närmare. Jag snubblade på en sten och föll, den skrattande galningen kom ikapp.
Jag skrek.

Men, det var ju bara pappa! Detta scenario bevisar vad en gnutta fantasi kan göra.

FROSTHARD