TEMA RÄDSLA
Här följer texter om rädsla. Rädsla kan vara så många olika saker och yttra sig på så många olika sätt.
VÄLKOMMEN TILL 7A'S BLOGG! HÄR KAN DU LÄSA VÅRA TEXTER OCH TANKAR!
Här följer texter om rädsla. Rädsla kan vara så många olika saker och yttra sig på så många olika sätt.
Jag är rädd för trånga utrymmen. Därför att jag tror att jag kan bli ihopklämd. Min rädsla uppstod när jag var liten och vi skulle åka tåg till Danmark. Det var jättetrångt. Så jag blev av med mina föräldrar och jag blev ihopklämd. När jag står för trångt får jag panik. För att övervinna min rädsla försöker jag gå därifrån eller intala mig själv att jag kommer klara det.
Det som skrämmer mig mest är att hoppa fallskärm för att man liksom faller några hundra meter ner och jag hatar det. Jag får en känsla av att hjärtat sitter i strupen. Jag blir rädd för olika saker genom att till exempel: Om jag är hemma själv kan jag bli rädd för att någon ska bryta sig in i huset eller kan jag bli rädd för något jag sett eller hört. Annars kan jag bli rädd för något som har hänt. När jag är rädd känns det som en klump i magen eller att jag bara inte vill göra den saken. För att övervinna de sakerna kan jag göra det eller att åka fritt fall en massa gånger, jag kan hoppa från alla trampolinerna, jag kan hoppa från en klippa ner i ett hav. Jag kan göra en massa saker för att förhindra att bli så rädd.
Min allra största skräck är Tarzan. Det är en man som svingar sig i lianer och skriker. En totalt mystisk man. Han är gift med Jane, en kvinna från England. Hans kompisar är djur. Alla vet att ingen kan prata med djur.
Jag är rädd för höga höjder, anledningen vet jag inte riktigt, men det har ju hänt att någon har ramlat ner från ett stup. Jag brukar bli rädd på olika sätt för en sak jag är rädd för. Om jag blir rädd ibland så brukar jag bli lite varm och svettig. Jag vet inte riktigt hur jag gör för att övervinna rädslan, kanske tänka på något annat. När jag var i Sälen så skulle jag och mina kompisar åka i World Cup-backen, men jag blev rädd för den var så brant och hög. Jag ville åka ner för backen men jag blev rent stel av rädsla. Nästa dag så åkte vi upp i World Cup-backen igen och då vann jag över min rädsla och jag gjorde det och efter det så var den backen inte så läskig längre. När jag hade kommit ner för backen så kände jag mig lättad, glad och stolt över att jag hade gjort det. Om jag hade åkt till Sälen igen så skulle jag ha vågat åka nerför World Cup-backen för att nu så har jag blivit säkrare på att åka skidor.
Jag är rädd för mycket här i världen, men mest är jag rädd för att bli instängd i en liten cell. Tänk dig att vara instängd i en tysk isoleringscell som användes under andra världskriget. De var inte större än en busstoalett. Att sitta fast och inte kunna röra sig är det värsta jag vet.
En av mina rädslor är att bli förlamad från nacken och ner. Jag tror att jag är rädd för det för att jag såg en film där en tjej som spelade fotboll trillade och blev förlamad. Det händer ofta inom ridsporten att man trillar av och skadar sig allvarligt. För det mesta händer det i hoppning och fälttävlan och de sporterna håller jag på med. När jag blir rädd är det mest om jag eller någon annan trillat av. Till exempel en tjej trillade av sin häst i den gruppen jag rider i och blev medvetslös. Vi kallade på ambulansen. Jag blev jätterädd att hon brutit nacken eller något annat. Jag försökte att bli av med rädslan genom att tänka på något helt annat och det fungerade. Mina första tankar om att vara förlamad skulle nog vara att inte längre kunna vara med mina kompisar, inte kunna rida, rättare sagt inte kunna något. Jag skulle behöva någon som gjorde allt till mig.
Rädslan är svår att beskriva. Man kan vara rädd för nästan allting. Jag är rädd för till exempel eld och tjuvar. Rädslan kan komma när som helst. Jag är nog mest rädd för stora folkmassor. Mina föräldrar kallar det fobi! Jag är jätterädd! Jag hatar att till exempel gå på bio, äta på restaurang, med mera. Jag köper hellre hem mat och hyr en film istället. Jag låter hellre mamma köpa mina kläder än att jag ska åka iväg till ett varuhus med mycket folk. Det är ingen rädsla jag pratar om direkt men jag är inte rädd i skolan. Till exempel om rektorn ska prata i aulan är jag inte rädd. Sen är jag rädd för eld. Jag har aldrig varit med om någon olycka som har med eld att göra men jag har liksom alltid varit rädd för eld. Jag vill aldrig ha tända ljus hemma utan vill alltid släcka dem så fort som möjligt. Sen hatar jag hissar. Jag har börjat åka hiss nu, men innan valde jag alltid trapporna. Det gör jag fortfarande men nu har jag börjat komma över det. Rulltrappor är också en stor rädsla, särskilt i varushus. Små rulltrappor är inte så farliga, men stora!
Jag är rädd för mycket här i världen, men mest rädd är jag för att bli instängd. I en liten cell. Tyskarnas isoleringsceller var lika stora som en busstoalett. En busstoalett där man kunde få sitta i några månader. Det skulle jag aldrig klara!
Ända sen jag såg dem första gången har jag varit rädd för dem. De är läskiga, äckliga och gröna, gula, röda och lila. Jag menar förstås Teletubbies. De har hemska färger och mordiska, lömska "leksaker". Ta den röda till exempel, den har en sparkcykel, som kan köra över en när som helst. De heter "Po", som låter misstänkt likt det engelska ordet för bajs, "poo". Sen finns det en lila, som har en handväska fast han är en kille. Som om tv-serien inte hade dåligt rykte redan. Han heter "Tinky-Winky". Undrar just vad det syftar på men det, med tanke på det andra. Det finns även en grön och en gul. Den gröna har en hatt som han kan gömma sig i om något händer, men jag undrar om det var så genomtänkt, för de enda djur som finns där är kaniner. (Förutom de själva förstås). Han heter "Dipsy". Jag undrar om den som hade serien hade party då: Dippsås, bajs och "Tinky-Winky". Och så den gula då. Hon har en boll som hon kastar på allt och alla. Jag har för mig att jag en gång såg henne kasta på kaninera!?!? Hon heter "LaLa". Jag undrar vad det är för ett fyllo som skapade den här serien egentligen, och det gör mig riktigt rädd.
En av mina rädslor är nog att bli förlamad i hela kroppen utom huvudet. För då skulle jag inte inte kunna röra mig eller göra någonting själv. Jag blir nog mest rädd när jag ser någon som är förlamad eller när jag trillar av hästen eller någon annanstans.
Stora spindlar gillar jag inte. För att de har så många ben och sen är de ganska snabba. Jag är också rädd för att dö. Man vet ju inte vad som kommer att hända. Man kanske kommer till en annnan värld. Man kanske bara ligger i en kista. Ingen vet vad som händer. Om man inte tänker på det så märker man inte det. Jag brukar inte tänka på det så jag vet inte säkert.
Jag är faktiskt lite rädd för mörker, men bara när vi är uppe i vår stuga. Där har vi ett stort hus och sedan ett litet ca 30 meter bort som vi kallar för "lillstugan". En gång, när vi hade några vänner på besök, då fick vi alla inte plats att sova i den stora stugan. Då fick jag sova nere i lillstugan alldeles ensam. Jag hade då sagt "Det är helt okej, jag blir inte rädd". Men när jag väl låg där, helt ensam där nere i mörkret och hör alla dessa ljud, grenar rispar mot väggarna, regnet smattrar på taket. Då hör jag helt plötsligt hur det knackar utanför dörren, jag lyssnar helspänt efter flera ljud och då, helt plötsligt står någon skrattande galning där ute i regnet och bankar på lillstugans fönster. Jag flyger upp ur sängen och rusar rätt ut i regnet medan jag hör den skrattande galningen skrika efter mig. Jag sprang och sprang men galningens steg kom bara närmare och närmare. Jag snubblade på en sten och föll, den skrattande galningen kom ikapp.
Jag är rädd för mörker.
Jag har höjdskräck och att bara åka ett pariserhjul är rena skräcken. Jag vet inte varför jag är rädd för det och jag kan inte övervinna den rädslan. Men det är skillnad på det och på att åka flyglan. Av att åka flygplan blir jag inte alls nervös men ingen får upp mig i höga karuseller.